linneaengqvist

Jag är helt övertygad om att jag har ett träningsberoende! Och helst av allt vill jag att folk ska se när jag tränar så dem ser hur duktig jag är, för ser ingen känns det nästan som att det inte räknades. Man har ett bekräftelsebehov och jag får det när folk ser mig träna och uppmärksammar detta...

Jag har märkt att när folk runt omkring säger t.ex "oj va smal du blivit", eller "oj vilka muskler du börjar få" destor mer tid vill jag spendera på träningen, för man vill ju så gärna höra dom där komplimangerna igen vilket gör att man driver på sig själv mer och mer, vilket både kan vara bra men även dåligt. 

 

I början av sommaren hade jag en sån himmla formtopp, jag tog tyngre vikten än vad jag någonsin gjort, jag gjorde fler chins och dips än tidigare och ökade min uthållighet.

Denna uppåtgående spiral av framgång i min träning gjorde att jag ville träna mer och mer vilket jag gjorde, vilket tyvärr nu har lätt till en markant försämring... Min kropp har inte fått den återhämntning den behöver och jag har nu 3-4 månader fått minska ner markat i vikter och ligger, en bra dag, på minst 5 repetioner under mitt max på chins och dips. Det ända som känns normalt eller kansek lite bättre än uthålligheten. 

Så vilan är otroligt viktigt, dock är det väldigt svårt att tillåta sig själv att göra det.

För att jag ska ta en vilodag krävs det verkligen att jag inte har någon tid över för att gå och träna. Jag ska helt enkelt inte hinna.

Annars vill jag kunna träna minst en gång om dagen men samtidigt vill jag ha samma resultat som i våras. Jag vill både äta kakan och ha kvar den. 

Men jag har kompromissat med mig själv lite och dragit ner på gympassen och då främt som tunga passen med höga vikter och få repetioner och istället lagt in mer gruppass så som mina högintensiva favoriter. Så nu ska jag ge detta en chans några månader och se om jag kan komma tillbaka och toppa formen igen:)