linneaengqvist

Denna helgen (fredag-måndag) alltså under tre nätter har jag sovit mellan 10-13 timmar per natt. Jag vill gärna skylla på mörkret här uppe, att det är de som gör att man blir så "onormalt" trött. Men det kan ju knappast enbart vara mörkret som är den ensamma nämnaren för detta sömnbehov. 

På bussen hem från skolan nu i eftermiddags sa Ankan något klokt, hon poängterade vikten av vila och återhämtning. 

Ja du går till gymmet och tränar vilket göra att endorfiner frigörs och du mår bra, du får ett välbefinnande. Men detta sker ju även då du är trött och egentligen kanske är i behov av vila, men ändå går man till gymmet och tränar, så kommer endorfiner frigöras under träningen och du kommer fortsätta tro att du mår bra. Du lurar kroppen till att du mår bra när du tränar. 

Träning är ju självklart bra (typ det bästa som finns, och typ botemedlet mot x-antal folksjukdomar) så detta senario träffar mer de personer som ligger i risksonen för träningsberoende. 

Min slutsats, glöm inte bort att vila! (Vilket är ett råd jag själv inte kommer lyssna på idag då jag nu ska möta upp Ankan för 1 h spinning. Men jag ser det som ett återhämtningspass så blir det nästan som att jag vilar) För vist kan man tänka så? Endorfiner var ju bra eller hur;)?